Humanism

Nu var det längesedan jag skrev något i min blogg. När man bor i sin hemstad igen är det inte lika relevant att uppdatera alla om sitt liv via nätet.

Men nu tänker jag faktiskt blogga med anledning av en särskild händelse: Manifestation och demonstration av asylsökandes rättigheter. Det sker med anledning av en rapport som kommer publiceras på måndag med kritik mot hur asylprocessen fungerar.

Asylprocessen har nyligen genomgått förändringar. De har bla infört ett så kallat tvåpartssystem.  I stort syftar det nya systemet till att korta ned asylprocessen genom att bl a synka de olika enheterna och instanserna med varandra för att undvika ”dubbelarbete”. Enligt migrationsverkets egen rapport så fungerar det nya systemet bra, man har effektiviserat bort all ”död-tid” emellan de olika delarna i processerna och de olika enheterna byter information så att de inte gör samma saker. Så långt är allting bra. En kortare asylprocess vinner både vi och de asylsökande på.

Problemet är att det nu är instanser som migrationsöverdomstolen som får till uppgift att göra en bedömning av en landssituation, något som de själva ställer sig tveksamma till att vara kapabla till. En landssituation kan ju dessutom ändra sig från dag till dag och är alltid väldigt generell.

Vad som också måste tas hänsyn till i bedömningen är den personliga hotbilden! Man använder i bedömningen främst den generella bedömningen av landets situation och det är för den asylsökanden ofta mycket svårt att peka på en personlig hotbild. Detta för att förståelsen för religion, etniskt ursprung och inre motsättningar som hotbild och därför rätt till asyl inte är så stor som vi kan önska.

Framför allt så är vi kritiska till att inte alla asylsökande får en ordentlig prövning av sitt mål. Vissa kan bli avvisade utan någon mer prövning än ett inledande förhör, då de inte har något biträde som pratar för sin sak. Migrationsverket säger sig då ha bedömt att den asylsökande inte har något mål och därför inte har något behov av biträde och vidare prövning. Det är just vid dessa tillfällen som man lätt förbiser den personliga hotbilden.

Detta är vad vår manifestation handlar om. Det handlar inte om att man ska ha helt fri invandring, utan att alla som har skäl att stanna ska få stanna! Detta är ju också migrationsverkets önskan och syfte, så vi hoppas därför att de kommer ta åt sig kritiken. Sverige har skrivit på både FN-konventionen och Europakonventionen (och infört Europakonventionen som lag redan!) så detta är ett krav för att klara våra åtaganden.

Det var nog allt jag hade att säga. Tack alla ni som demonstrerade och på annat sätt hjälpte till innan och under manifestationen!!!

Vi på facebook

Vår hemsida

Vi i GP

( I pappersversionen i GP finns även en intervju med mig och Anna, en annan engagerad).

Tack och hej!

Spöken

 

Forna glansdagar

Gammal bild

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.1273025#lasKommentarer

Min gamla blogg. Ibland är jag ganska smart. Finns egentligen inget att tillägga.

Majblomma

I’ve been to heaven and I’ve been to hell over you
I’ve been to heaven and I’ve been to hell over you

I’ve been a loser and I’ve been a fool over you
I’ve been a loser and I’ve been a fool over you

Tanter och köttsliga lustar

Kloka ord från min egen favorittant:

”äh. jag tar tillbaka det där med att vi blir tanter till slut. jag tror vi är tanter hele bunten. den lilla tanten bor liksom där och ju mer kakor man äter desto starkare växer hon sig och tittar fram mer och mer. tills det till slut bara är tant kvar.”

Kloka ord från en annan tant, en engelsk dam i britt-koloniserade Indien (film alltså:)

”Så många århundraden av köttets lust och ändå har vi inte lärt oss att förstå varandra”.

Jag ska nog bli tant på heltid. Snart så.

Hattkalas

Idag satt jag på jobbet med några barn och klippte i papper. Så frågade ett av dem om jag kunde göra en hatt av pappret han ritat på. Okej, sa jag och rullade pappret till en strut och häftade ihop. För att den skulle sitta fast på huvudet så satte jag fast ett snöre i också. - En kalashatt! ropade han förtjust och sprang iväg. Snart sprang halva gruppen runt i kalashattar och ”hattkalasar”. Vid mellanmålet delade vi ut lite klistermärken som suttit på frukten, vilket gjorde att barnen hamnade i någon form av extas. Efteråt så sa en av flickorna: 

- Fröken, idag är en riktig turdag, för idag har jag fått både kalashatt och klistermärke!.

Och plötsligt känns det värt det att jobba, när man kan förgylla barnens dag med hattkalas och klistermärken. Jag ska göra många kalashattar i min dag.

the Perfect Match

Som den jobbsökande ungdom jag är, så lade jag upp mitt CV på en hemsida som vi låter vara anonym här. Efter att ha fyllt i erfarenhet, vad jag jobbat med tidigare (dagis, lager..) och skrivit en jättetrevlig presentation och tillslut laddat upp alltihopa, så får jag meddelandet ”Goda nyheter! Vi har scannat ditt CV och hittat jobb som passar dig!” I listan som följer kan jag bland annat hitta dessa perfect match:

• Entertainers/showartister till Turkiet säsong 2009
• Skådespelare som talar tyska
• Dansare, Disney Look-a-likes och Sångare

Et c. Gött, då har man det fixat. Bara att välja och vraka. Vilket tycker du jag ska satsa på?

Mors garderob

Något gammalt, något blått, något lånat…

 

Minns ni när man fortfarande framkallde sina bilder?

Sick and tired…

… of always being sick and tired

Det är synd om människorna – speciellt om mig.

Jag som precis hade blivit frisk har nu legat däckad hela helgen i feber och halsont och sovit, sovit och sovit. Idag var jag dock feberfri och penicillinet har börjat verka. Fast smittar gör jag fortfarande och jag måste hålla mig hemma. Urtråkigt, tänkte jag och bestämde mig för att göra något roligare än dålig tv av det.

Förmiddagen läste jag,

Lunchen avnjöt jag framför ett avsnitt South Parkt.

Eftermiddagen förlorade jag framför pianot.

Till mellanmål skar jag apelsinklyftor, tog fram torkade dadlar, delade dem och lade i fetaost. Satte ned fatet på golvet, nära balkongen där golvytan badar i sol. Där satt jag och njöt av solen, av sitta-på-golvet-minnen (det måste göras snart igen!) och av de gamla fotoalbum jag plockat fram.

Jag måste börja skriva ut foton igen, på riktigt. I alla fall så fick jag mig en sjukdag, inte en sån där tråkig som de tycks vara nu förtiden, utan sådär rolig och mysig som de kunde vara när man var liten. Jag ska försöka hinna med så många roliga saker man inte hinner göra annars som möjligt innan jag blir frisk igen. Sedan borde man ju plugga också, men jag lever i förnekelse!

Nu ska jag ta mig ett fotbad! Ha det gött!

Idag var

Oro

5.28. Vaknar till, kollar klockan, bli lättad över att se att det är 1,5 h kvar tills det är Dags. Vänder mig, somnar om.

5.44. Vaknar igen, tycker att mobilen låter, ser att klockan inte är 7 än, blir irriterad, försöker somna om. Vänder på mig.

—>  Drömmer konstigt och oroligt om saker som går snett, personer som beter sig konstigt, vaknar, är torr i munnen, dricker, somnar om och återvänder till konstiga drömmar. Om och om igen. Magen gör ont och kroppen värker av trötthet trots att den avverkat nästan en natts sömn.

8.15 Konstaterar att den kritiska perioden är över, blir besviken över förlorade pengar men känner nånstans djupt ned att vad skönt att slippa springa upp, göra sig redo, rycka ut nånstans där jag kanske inte känner någon för att möta en dag av okändhet. Tröstar det dåliga samvetet med att jag kan plugga istället.

Faller in i en slags djup sömn, helt olik den oroliga sömnen jag haft de senaste timmarna, helt olik min nattsömn som varit mycket lätt, då kroppen visste vad som skulle kunna ske klockan 7.00. Nu sover jag djupt, lugnt och skönt, längre än jag hade tänkt.

Det är över för den här gången. Dagen ägnas åt plugg och inköp av termosbyxor, inför framtida jobbdagar. Men imorgon kommer jag ligga på spänn igen, redo att rycka ut. Jag  måste skaffa mig ett fast jobb.